Historien säger att v.8 1981 åkte en buss med skidåkare från Linköping till Lofer i Österrike.
Men vi börjar nog egentligen redan hösten 1979.. En anställd vid vägverket, Axel Carlsson, hade hört att Alfred Möschl ordnade skidresor till Österrike. Axel anmälde sig och åkte på sportlovet 1980. Och vilket fantastiskt ställe resan gick till, Lofer!! Inför sportlovet 1981 var det dags igen! Och ytterligare ett gäng Vägverkare vill hänga med! men… attans resan var redan fullbokad! Vad göra? Alfred tyckte att dom kunde ordna en resa själva, jag hjälper till med att fixa bra boende sa han! Håkan Ericsson och Jan Svensson var aktiva i Vägverkets fritidsförening och tog ansvar för den första Loferresan.
Alfred fixade boende på ett litet Gasthaus strax utanför Lofer, som skulle vara resans mittpunkt. Det var Gasthof Hochmoos! Det var 20 rum med dusch och WC i korridoren och alla fick inte plats, utan några fick bo på Pension Millinger strax bredvid. Frukost och middag åt man tillsammans på Hochmoos. Resan kostade totalt med Buss, Boende med frukost och liftkort i Lofer, ungefär 1750 kr. Liftkortet var 147 kr av dessa.
1982 är det som från början, Hydéns Buss från Björsäter som håller med 30 personers buss.
Väl nere i Lofer så hämtar skidbussen utanför Hochmoos, och en ny 4 persons kabin lift tar skidåkarna upp till halva berget. Ja liften var inte ny den var begagnad, ersatte en 2 stols lift, så visst kändes den ny! Andra halvan upp är fortsatt en 2 stol.
Lofer är en liten anläggning, men ligger fantastiskt fint uppe på berget. Lite stökigt att ta sig upp med de äldre små liftarna, men jämfört med Sverige så är det jättebra skidåkning. Resan rullar på år efter år. Stommen är arbetskompisar, kompisar och släkt till Jan Svensson och Håkan Ericsson.
Man förbättrar resans upplägg lite varje år. T.ex bussplaceringen enligt nuvarande standard infördes kanske redan till år 3, man sliper dålig stämning på en 30h bussresa om man slipper stångas om var man ska sitta…
Som de äventyrslystna svenskar vi ändå är så börja man tröttna lite på Lofers, med Österrikiska mått, lilla anläggning. Vad göra? Jo, eftersom bussbolag bytts till eminenta Holmgrens Buss i Pålsboda, infinner sig möjligheten att utnyttja bussen till att åka till nya större och outforskade skidanläggningar. Metropoler som Kitzbühel, Saalbach och Maria Alm utforskas!
Samtidigt så har ju Familjen Schlechter byggt ut sitt Gasthaus till ett riktigt hotell. Och dom gillar svenskarna från Östergötland, vilket kan tyckas märkligt, Svenskars rykte i Österrike var inte på topp under 80 talet.
Resan rullar på år efter år, olika färje vägar testas, hotellet blir lite större varje gång, liftarna i Lofer blir lite nyare, och nya favoriter läggs till i veckans utflykter.
Men den skid-hausse som var från Sverige började avta i mitten av 90-talet.. Bussen blev svårare att fylla upp. Skulle Loferresan ta slut nu, efter 15 år? Nej men det var nära, Men Hans Schlechter sa kom ner, vi betalar de bussplatser om ni inte fyller.
Dom gillar oss och vill att vi kommer ner! ❤
Inför 1997 år resa så var det åter svårt att fylla bussen, och då uppstod det vi får kalla den moderna Loferresan. Holmgrens Buss hade en halvfylld bussresa från Örebro, Håkan och Janne hade en halvfylld bussresa från Linköping! Vilken mix, nu händer det grejer!
Nu så, en halvbuss Närkingar och en halvbuss Öschöttar! Vad kan gå fel? Nej inga fel här inte, a perfect match som man säger.
Resans grund fortsätter med egna bussen som skjutsar runt till lite större skidområden och fredagens skidåkning i Lofer innan hemresan startar efter fredagens middag. En lång resa hem börjar med att sova och som grädde på moset, vara hemma i sverige redan lördag em/kväll!
Örebrogänget, med Bo och Inger Sundström i spetsen, årets hedersgäster ni vet, som la till några guldkorn till veckan i Lofer. Och det största guldkornet är ju fredagens Bar-i-Backen! Då bjuds det ju på grillade hamburgare, snack utav ost, korv, gurka, oliver och andra Österrikiska delikatesser. Till det en bar byggd i snö, Öl, vin, läsk, appfelsaft och Obstler!
Resan rullar på med små förbättringar varje år. Vissa saker som nu är ”Lofer-standard” är ibland svåra att förklara. Men vi försöker:
Solen skiner alltid i Maria Alm! Håkans favorit ställer (förutom Lofer) och till 97% säkerhet (statistiskt säkerställd) så skiner solen alltid där! Magnus Sköld bekräftar!
Jäger när bussen passerar Marieberg! Den förklaringen tar Jan Olsson
Varför besöker vi ett litet ölbryggeri i St.Johann utanför Kitzbühel?
Här behöver vi den längsta förklaringen.
I Kitzbühel finns en liten favorit restaurang som man kunde besöka i väntan på bussens 2:a upphämtnings ställe. (Kitzbühel dagen alltså) Där beställde man en Spezial. Lite godare och mycket mer spännande än de vanliga Stiegl öl som dracks på hotellet. Men dom var svåra att få tag på. Så besöken på Huberbrau Stuberl blev legendariska. Som ni vet är utförsåkning farligt och utan detaljer, dom tar Jan Svensson, så måste nämnda Janne ta tåget hem till Sveige, och tåget passerar St.Johann och med gaveln mot rälsen ligger… Huberbrau! Och efter lite planering så stannar bussen alltid där. Alltid lika roligt att se förvåningen när en busslast svenskar springer ut köper öl i backvis!!! och sedan ruller vidare. Vi som har en back eller 2 glöm inte att ta med!
Kegeltävling på Hochmoos. Antagligen den svåraste tävlingen alla kategorier. Det ända man vet är att vinnarna utses först i sista kegel kastet. Eminenta Bo är uppfinnare till veckans mest rafflande batalj. I år får vi se hur vi löser då jag har haft äran att förvalta Bosses arv, gör han ett bejublat gästspel?
Traditionerna börja sitta, favoriterna återbesöks och några nya ställen testas. Hotellet byggs ut igen. Hans brukar säga att det är en viss busslast från Sverige som bekostat varje utbyggnad, men det kan väl inte stämma? 😉
Resan rullar på. Håkan och Janne fyller bussen varje år, många är ju återkommande, och så dyker det alltid upp några nya resenärer.
En hemsida skapas för att fixa med anmälan och att lägga upp bilder och filmer. Där får man inte glömma att nämna Viktor Zika som har fixat filmtrailer inför resor och självklart ”års filmen” som ibland premiärvisas redan på bussresan hem.
Idag är vi 226 medlemmar på Facebooksidan, som verkligen ser till att resan och intresset hålls uppe hela året.
Som vi kommer ihåg så var det även en resa 2020, 40ionde resan i rad!! Ja där kom det. Första första Loferresan gick verkligen 1981! Men sedan blev det ett hack på 2 år. Pandemin satte stopp!
Hur löser man abstinensen? Jo genom tillbaka blickar och historieberättande, på denna sidan så gjorde vi 2 ”digitala” resor!
Åter till 2020, 40 år i rad som sagt! Hotellet var utsmyckat med svenska flaggor på tornet och vi kunde köpa Huber öl i baren! Ett undantag enbart för oss, dom gillar oss, Familjen Schlechter!!
Det året var vi så många som åkte med att vi fick ta till dubbeldäckar bussen!
Att som Håkan och Janne fixar en resa till samma ställe under så långtid går ju inte obemärkt förbi i ett litet samhälle som Lofer ändå är! Utmärkelser har utdelats! 25 år, 30 år och 40 år har uppmärksammats av Hotellet och av staden Lofer!
Så om vi samman fattar: i år är det 45e Loferresan. Och det som gör att vi återkommer, vissa mer och oftare än andra, är ju blandningen av traditioner och nyheter.
Under dessa år har det hänt massor, fråga någon som varit med tidigare, det finns många av historier. Både tråkiga med sjukhusvistelse som utfall, och roliga med mycket skratt. Minst 4 par har träffats på resan. Så det är generationer som bildats. ❤
Just det!! Höll ju på att glömma! Simon hur kom han in som reseledare?
Jo 2015, efter 35 år tyckte Håkan och Janne att det var dax att runda av. Helt förståeligt egentligen, men tråkigt att det var slut! Men med en kraftsamling så blev det en resa 2016 som Simon styrde upp, med stöttning ffrån de äldre.. och resan lever igen. Simon kommer ju från Närke sidan av resenärerna. Och ganska självklart egentligen. 35 år med Öschötskt styre å så hoppas vi på 35 år med Närkinskt styre!
Hoppas vi ses på nästa Loferresa! ⛷